Snabbköpskassörskan...

...här i Argentina är av naturen en långsam varelse. Det tar en evighet varje gång man ska ut ur butiken. Idag stod jag där med en kasse mat och skulle hem och se Norge-Holland och var lite stressad. Jag var nummer tre i kön från början och det tog 25 minuter innan jag var igenom.
I de situationerna arbetar ju hjärnan efter ett bestämt mönster.
Först misstänker man att man naturligtvis valt kassan med den slöaste kassörskan. Och mycket riktigt satt hon och gäspadse och visst såg hon utt att vara allmänt trött på livet när hon med tunga ögonlock resignerat noterade hur kön bara växte. Det kom dock att visa sig att hennes brist på tempo inte var unik.
Nästa tanke är att börja kolla framför sig i kön för att försöka hitta anledningen till stilleståndet där. Och mycket riktigt stod där två gamla ugglor som höll på och fipplade med rabattkuponger och skulle ha maten hemkörd. Men att det var typiskt min otur att välja fel kö stämmer dock inte.
För när jag ser mig omkring (jag registrerar alltid vem som står sist i kassorna bredvid för att kunna kolla om jag valt rätt eller fel kö, gör du?) ser jag att det går lika långsamt överallt. Om det var 100 personer i affären så stod 85 i kö, ska det vara så?
Dessutom har dom aldrig tillräcklig växel i kassan. Istället ropar de lamt ut att det behöver växlel varpå det kommer en människa gående med några mynt.
Hursomhelst var jag på vippen att få ett sådant här bryt, men klarade att behärska mig.
###
På söndag är det Superclasico-derby i stan. River mot Boca. Biljetterna var dock få och dyra, den billigaste kostar 900 kronor så vi får se hur vi gör.
Vi var i Boca Juniors stadsdel La Boca härom dagen. Där handlade det mesta om tango och Maradona. Tyvärr var jag väldigt slö med kameran. Men jag fick i alla fall den här statyn på bild.
Den sällar sig till raden av inte särskilt porträttlika idrottsstatyer. Den här och den här är andra exempel.

###
Dagens boktips - Long way down av Nick Hornby. Det kan hända att jag tidigare i bloggen gett uttryck för att detta är Nick Hornbys senaste bok, men det är det inte. Hursomhelst så är det nog den näst bästa, efter Fever Pitch, som jag läst av honom. Handlar om 4 personer som av en tillfällighet möts på ett tak dit de gått för att ta livet av sig. Mycket underhållande läsning. Tror att det här kommer att bli en bra film. Betyg 4.