Que hay en el bolso?

Hola!
Nu är vi på Shambalan Petit Hotel utanför Tulum i Mexico. Här är det idylliskt. Vi bor i en bungalow, eller cabana som det heter här. Stället har profilerat sig som ett center för hälsa och ett balsam för själen, och det stämmer så långt.
I morse 08.30 var det gemensam frukost för oss 12 som bor här. Det kändes till en början lite väl sektliknande, men var det var trevligt att prata med de andra gästerna.
Vi bor alltså på stranden och i natt somnade vi till vågornas svall och vaknade till en magnifik soluppgång. Idyllen avbröts dock något av de beväpnade militärer som patrullerade förbi.
Orsaken till deras närvaro är att Tulum ligger mellan Colombia och Miami och därför trafikeras vattnen här relativt frekvent av drogsmugglare. När militären får korn på dessa (som smugglar i speedboats) kastas drogerna överbord och flyter i land här.
- Det finns många historier om sådana som har hittat påsar på stranden och sedan försvunnit, berättade Roberto som äger hotellet, medan vi åt frukost.
Jag vet inte om han menade att de blivit uppspårade och mördade av knarkmaffian eller om de helt enkelt sålt knarket och flyttat för pengarna.
###
Tidigt i morse följde vi med till granncabanan fär att kolla på en havssköppadda. Det var en rejäl bit som hade kravlat upp och lagt sig inne innanför ett staket. Männen som bodde där (tror jag det var) var angelägna att få ut sköldppaddan i vattnet igen. Först försökte de med att putta ut den men det gick trögt. Då flippade de upp den på rygg och drog den i benen och sköv den så att den gled på skalet. Jag vet inte vad Naturskyddsföreningen i Mexicos föreskrifter säger om detta, men den kom till slut ut i vattnet i alla fall.
Det kommer bilder på detta vad det lider. Men eftersom det här stället får sin ström ifrån ett dieselaggregat som inte är på nu får jag avsluta innan datorbatteriet ger sig.
###
Dagens boktips; Blink av Malcolm Gladwell.
Ny bok av författaren till Tipping Point. Den här handlar om hur vårt undermedvetna påverkar oss att ta snabba beslut.
Läsvärd, men inte lika bra som TP.
Betyg: 3.

Beverly Hillbillies

I dag har det varit sightseeing på programmet.
Vi har kört runt och sett bland annat Venice Beach, Beverly Hills och Hollywood.
Tidigt imorgon bitti flyger vi till Cancun. Därifrån tar vi bussen till Tulum där vi har ordnat boende. Det ska dock vara ganska risigt väder på Yutucanhalvön (eller hur det nu stavas), så vi får se hur länge vi stannar.
###
Dagens boktips är Rickles Book av Don Rickles. En självbiografi av komikern Don Rickles. En väldigt lättläst (tog en eftermiddag vid poolen), och underhållande bok. Rickles humoristiska stil är ju egentligen bara att vara elak och det är ju alltid kul. Första gången Sinatra klev in på en av hans shower välkomnade han honom med orden "Hi, Frank! Make yourself at home, hit somebody." Detta var innan de blev vänner och Frank hunsade Don på diverse semestrar.
Själv upptäckte jag Rickles i en film som heter Dirty Works. Där är Rickles med i en scen som jag har sett kanske 20 gånger.
Här finns den:
http://www.youtube.com/watch?v=m4h-Ewl2BrE
Här ett annat exempel på Rickles stil, när han roastar Reagan finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=5ALHiadIsKo
Betyg: 3.

Scream for me Long Beach

I dag har vi kört upp till L.A. och bor nu på Tradewinds Adventurer som ligger i Ingelwood, ganska nära flygplatsen.
Tror att det blir ganska lugnt i kväll, det tog sex timmar att komma hit på grund av mycket köer. Imorgon siktar vi på att se lite på L.A. innan vi flyger vidare till Canucun på tisdag.
Vi har haft planer omk att dra direkt vidare till Kuba, men dit behöver man ju (gick det plötsligt upp för oss) visum så vi får skjuta på den resan lite.
Just nu lutar det åt att vi åker från Cancun ner till Tulum och ligger där en vecka. Ingrid har mailat ett ställe som har cabanas på stranden, det ser väldigt fräscht och fint ut. Får hoppas att det har något ledigt.
###
Trots att det tog lite tid att komma hit till L.A. så var det en skön resa. När man åkte genom Orange County kändes det verkligen att man var i Kalifornien. På Laguna Beach var det skatetävling, surfarna kom med brädan på taket av bilen och folk spelade beachvolley. Lite synd att vi inte stannade till där, men det var långa köer för att parkera och komma in på stranden.
Här på Adventurer är det gratis champagnebar varje dag mellan 18-19, så den ska vi testa nu.
###
De som kunde vilken skiva (utan att googla) som rubriken till dagens inlägg är tagen ifrån vinner en kopp jos.

Konsumentupplysning

Tänkte komma med ett par livsviktiga tips så här i semestertider.
Personligen tycker jag att det är väldigt fint att resa med pengabälte . Det tycker jag att ni också ska göra, känslan av att ha sina värdesaker klibbande som en svettig fotsula runt magen slår det mesta.
Håll er dock undan från märket Travel Blue. Jag köpte ett av deras bälten på flygplatsen i Düsseldorf på väg till Miami och bara nögra dagar senare hade den spruckit i sömmarna och själva remmen runt magen lossnade en morgon på stranden. Köp Samsonites pengaslungor i stället, hållbara och sköna.
###
Köpte även en resekudde från Travel Blue. Helt värdelös den också. Jag fick sitta och peta med en hårnål i ventilen för att få i luft.
###
Att ha kontantkort på mobilen har inte varit någon hit hittills. Jag tankande in 500 kronor att ringa för. De var slut innan man han säga "översprisade samtalskostnader i USA nu för tiden", och då ringde jag ändå bara inom landet.
###
Som ni märker är det ett hårt jobb att vara ute och resa så här. Men någon måste göra det.
Jag återkommer med en stor Att-resa-i-USA-i-fyra-veckor-vad-kostar-det-?-guide i början av nästa vecka.
###
Vi har bokat en natt till här i San Diego, så vi reser upp mot L.A. på söndag.

Tagna av polisen

Efter att ha först ha päst vid motellpoolen i ett par timmar har vi idag varit nere i downtown San Diego. En trevlig stad som alltså nu invaderas av serietidnings- och/eller science fiction fantaster.
De satte en härlig prägel på Fifth Avenue och jag fick anledning att gatufotografera lite.
Helt plötsligt knackade en polis Ingrid på axeln och bad henne sätta sig i polisbilen. Anledningen var inte att han ville anhålla henne för jaywalking utan att han ville ta ett kort (med min kamera) på oss två i hans polisbil. Resultatet kan du se i bildspelet.
San Diego är väldigt skönt att vara i, inte minst på grund av vädret. Tror inte det kan bli bättre.
###
Dagens boktips är Händelser vid vatten av Kerstin Ekman. Det här var en bok jag började läsa för flera år sedan men la ifrån mig. Nu gjorde jag ett nytt försök och jag kan inte förstå att jag inte läste ut den redan 2001. Mycket bra spänningsroman som fick Nordiskt råds litteraturpris 1993. Ni som läst och gillar Ut å stjaele hester (som också fått priset) har något i samma gata att hämta här.
Betyg: 4.

Från Vegas till San Diego

Las Vegas var ett spektakel.
Vi börnade dit direkt från Santa Barbara. Eller direkt och direkt, vi tog en något ofrivillig avstickare till Rose Bowle, Pasadena först så att jag kunde se VM-bronsarenan med egna ögon.

Första natten i Vegas bodde vi på hotellet/casinot New York New York. Där var temat New York. Det innebar att innanmätet var uppbyggt som New York.
Sedan bodde vi två nätter i pyramidhotellet Luxor. Där var temat (som den snabbtänkte kanske redan räknat ut) egyptiskt.
För den som inte har varit i Vegas kan nämnas att staden är sjuk. Det är som ett överdimensionerat Liseberg - några attraktioner + 1000 spelhallar.
För oss som inte gillar att sitta timme ut och timme in och spela på slotmachines erbjöds promenader i ökenhetta.
Man fick dock väldigt mycket hotell för pengarna, så vi har chillat en hel del med böcker och tv och haft det fint.
Nu är det dock gott att ha kommit ut till kusten igen. Här i San Diego är vädret perfekt. Det är varmt med en svalkande bris från havet som ligger på andra sidan motorvägen.
I helgen invaderas San Diego av 300 000 nördar. Det är nämligen serietidnings och science fiction-convent. Vi lyckades i alla fall via Anita på visitor centre att få tag i ett motellrum på Motel 6 i Chula Vista, cirka 1 mil utanför centrum.
Lite senare i kväll ska vi ta en trolley ner till downtown och gå ut och äta något gott. Det har blivit en hel del snabbmat ut med vägarna det sista.

Mot Las Vegas

Nu har vi precis bokat in oss två nätter på Luxor Hotel i Las Vegas. Det är det hotellet som är byggt som en pyramid.
Vi räknar med att vara framme i morgon. Så nu ska vi sätta oss i bilen och köra ner förbi L.A. och in i landet. Tippar att vi sover i Barstow i natt, men man vet aldrig.
Har gjort en karta på Google maps som illustrerar vår bilväg hit för den som är intresserad. Har inte fått med riktigt alla turer fram och tillbaka men den stämmer på ett ungefär.

Visa större karta
###
Gott att se att Stabaek är back on track!

Santa Barbara

I dag har vi kört ner till Santa Barbara. Som vanligt tog vi en ofrivillig omväg, men kom fram vid 15-tiden.
Här är betydligt varmare än i San Simeon. Stan är också väldigt fin och prydlig. Till skillnad från på många andra ställen finns det ett centrum som folk promenerar i.
Vi får se imorgon om vi stannar här längre eller om vi drar oss mot Las Vegas.
###
Vi har precis varit och sett Mamma Mia! Betyg: 2 (men bättre än Love Guru)
###
Vi har också sett en skäggig dam.

Lugn dag i San Simeon

Eftersom min research kring vädret i Kalifornien mestadels har baserat sig på tv-serien Baywatch är jag lite överraskad över att det inte är varmare. Det blåser faktiskt ganska friska vinda från Stilla Havet.
Vi hittade i alla fall lite lä vid poolen där vi legat och läst i dag.
Det leder oss fram till ;
Dagens boktips - The Tipping Point av Malcolm Gladwell.
Väldigt bra blandning av psykologi och business. Den mest intressanta bok jag läst på länge. Löp och köp om du vill veta mer om hur trender startar och människor påverkas av varandra.
Betyg: 5
###
Imorgon drar vi vidare söderut. Kanske blir nästa stopp Santa Barbara (den tv-serien har jag dock inte reserachat så bra).

Highway 1

Ja, var ska man börja?
Vi kan säga att det varit en händelserik dag igen. Och vi börjar med en kortversion med dagens höjdpunkter för er som inte orkar läsa oceaner av ord om bilkörning hit och dit och våra möten med naturen.

Vi har kört 17-mile drive
Vi har kört Highway 1
Vi har sett elefantsälarnas liv på nära håll

###

För er som vill fortsätta att läsa kommer här ett fylligare referat.
Det var ju egentligen tänkt att vi skulle ta det lugnt idag eftersom vi tröttnat på att sitta i bilen. I Monterey (eller snarare Seaside, som vi kom fram till att vi var i) var ju hotellpriserna uppskruvade på grund av att det var MC-race, så vi beslöt oss för att flytta oss.

Efter en snabb vända i Carmel (där Clint Eastwood har varit borgmästare en gång i tiden om jag inte missminner mig) kom vi fram till att vi nog var tvugna att köra en bit in i landet igen för att hitta ett lugnt och billigt motell.Vi satte kursen mot John Steinbecks gamla hemstad Salinas 35 miles bort.

Väl där visade det sig att priserna var ännu högre beronde på MC-racet plus att det var rodeo i stan. Vi åkte därför tillbaka till Monterey igen.
Där upptäckte vi att the 17-mile drive gick i området. Enligt vår guidebok skulle det vara en fin tur, så vi körde in. Och det var en mycket fint. Turen går ju på Pebbels Beach där det ligger fyra golfbanor i världsklass, en massa fantastiskt fina hus och naturen är spektakulär.
Men det var ju ett motell vi skulle ha tag i så vi fortsatte i från ett mulet Pebbels Beach söderut på Highway 1.
I det här läget trodde vi att Highway 1 skulle kantas av motell, men så var det inte. Så vi bara körde på.
Vägen var dock så otroligt fin som alla säger. Det var helt underbart att köra längs bergsväggarba med den havet och den eldröda solen som hängde som en stor apelsin i väster. Det tog oss fyra timmar att komma från Carmel till San Simeon där vi nu har tagit in på ett Motel 6. En fantastisk resa som jag uppmanar alla att göra.
En av höjdpunkterna kom precis på slutet av dagens etapp.Några miles härifrån har en flock Elefantsälar fått igång en koloni. Där verkar livet gå ut på att ligga så tätt som möjligt tillsammans i en form av ormgrop, attackera varandra med sina enorma käftar och rapa i en volym så att det låter som om någon står med en megafon i ett cementrör. Det var hursomhelst väldigt underhållande att se dom kräla omkring och skapa allmän oreda.

Efter över 1000 miles i bilen sedan i måndags ska vi nu vara kvar här i två nätter. Imorgon är målet att ligga vid poolen och läsa ut en bok (som kommer att få ett bra betyg om den inte fullständigt krackelerar sista tredjedelen).
###
Du hittar bilder från dagen om du klickar här. För er som brukar läsa bloggen tillsammans med era barn kan jag pusha lite extra för de här bilderna, de innehåller en hel del del söta djur.

Han har hjort det på bild

För er trogna bloggläsare som legat sömnlösa och undrat vilket av de tre alternativen gårdagens inlägg slutade med vi skulle välja, kommer här svaret:
Alla tre!

Vi har i dag alltså åkt tillbaka till Yosemite. Där "raftade" vi en en hyrd gummflotte (gick lite segt, men var ett bra sätt att se dalen på), vi körde vidare i en timme och kollade in de stora träden (mycket imponerande) innan vi har avslutat med ännu ett maratonpass i bilen och vi är nu framme på Sand Castle Inn i Monterey vid Stilla Havet.

Dagens höjdpunkt var när vi gled fram i vår gummibåt och en stilig hjort plötsligt klev ner i floden några meter framför oss. Den vadade iskallt förbi oss och en annan båt med ett par illskrikande småtjejer från Miami i.

Efter visst tumult fick jag fram kameran redo att fånga lite av naturens skönhet.

Hjorten lät sig dock inte påverka utav uppståndelselsen utan ställde sig bara långsamt till rätta och la en kabel i vattenbrynet innan han smög upp i skogen på andra sidan.

Min entusiasm för stora träd har alltid varit påtaglig. Därför var jag sugen på att ta en entimmas turisttur där man sitter på en liten kärra och får information om träden i hörlurar. Då satte dock Ingrid hälarna i backen och sa ifrån. Jag försökte med all min list få henne att investera 16 dollar i en upplevelse för livet. Dock utan att lyckas.Lite senare när vi istället var på väg till fots till Great Grizzly (det allra största trädet) fick vi se vagnen med turister köra förbi. Ingrid tyckte det var hysteriskt kul att jag ville att vi skulle åka med. Klicka för större bild

Nu är det dags att töckna in. Imorgon fortsätter vi söderut, för det ska vara MC-tävling i Monterey och hotellpriserna tredubblas.

Yosemite ingen hit

Vad har undermålig research och en mage präglad av China Gardens buffé gemensamt?

Jo, de gör att en resa till Yosemite inte går helt som det var tänkt.


Efter att Ingrid tillbringat halva natten på toalettsitsen var utgångsläget för vår tripp till Yosemite (uttalas jo-se-mitty) inte helt bra. Vi fick starta några timmar senare än beräknat, men vid 10.30 var vi på väg med bilen laddad med toalettrullar och cola-ligth.
Själv menade jag efter att snabbt ha kollat på kartan att resan borde ta cirka 2,5 timmar. Sedan skulle vi ligga inkvarterade på ett mysigt motell i Yosemite.
De inledande timmarna var fina. Vi stannade i småstäder längs vägen och tog bilder och köpte lättsmält mat till Ingrid.
Naturen var spektakulär. Buskig nästan-öken kantades av Sierra Nevadas snöklädda toppar. Vi var upp på över 3000 meter vi ett tillfälle.
Så äntligen efter 4 timmar var vi framme i Yosemite National Park. Det kostade 20 dollar att köra in och vi fick en lite bättre karta än den vi haft tidigare. Vi fortsatte till en visitors information. Och där gick det upp för oss att jag inte borde tagit tanten på Travel Inns ord "you can stay in Yosemite Valley, I know theres a lodge there", på lika stort allvar.
Det visade sig att det var ytterligt sällsynt att man kunde få rum i Yosemite Valley (som låg en och en halv timma bort). Istället fick vi satsa på att köra ytterligare 1,5 timmar (alltså totalt tre timmar till) för att hitta boende utanför parken.
Det ledde till att vi laddade upp med proviant i ett otroligt svettluktande tält som fungerade som supermarket i parken.
I och med den set-backen och att vi till slut var så trötta att vi var färdiga att spy vid åsynen av ytterligare ett fantastiskt bergsmassiv återstår det att se om vi kommer att återvända till Yosemite i morgon. Ingrid menade att vill vi se vattenfall kan vi lika gärna åka till Åkrafjorden. Själv vill jag se de stora träden, resten är inte så noga.
Just nu sitter vi hursomhelst på hotellverandan till Hotell Charlotte (på bilden). Staden heter Groveland och ligger 50 slingriga miles från Yosemite.
Här är det väldigt mysigt. Själva staden är bara 100 meter lång och ligger längs Highway 120.
Här finns också Californiens äldsta saloon som vi just varit och besökt. För första gången någonsin fick jag provsmaka ett par öl innan jag bestämde mig för vilken jag skulle lägga mina slantar på.
Imorgon bitti är det pannkaksbuffé och efter det bestämmer vi om vi åker tillbaka till Yosemite och ser världens största träd (hade ju varit synd att missa), eller raftar här nere (hade nog varit kul) eller dra vidare mot Monterey och Highway 1 (inte dumt det heller).
###
Kolla in bilder från dagen genom att klicka här

Plötsligt i Squaw Valley

Idag har vi legat på den grovkorniga sandstranden och solat och badat lite (cirka 19 grader i vattnet).
Det jag trodde var soldis säger invånarna här är rök från alla bränder som härjar i Bay Area, men jag vet inte vad jag ska tro.
Efter att vi hade fått lite klädsam rodnad på huden beslutade vi oss för att köra de 10 milen runt Lake Tahoe. Turen blev inte kortare av att vi körde fel och helt plötsligt befann oss i/utanför (tror inte skillnaden är så stor) den gamla OS-byn Squaw Valley. Där var det inte mycket att se.
Så efter 3,5 timmar (och några Chris Farley-sizeade portioner kinamat på China Garden i Truckee) på vägen är vi nu tillbaka på Travel Inn. Imorgon ska vi köra till Yosemite för lite fler naturupplevelser, bland annat räknar vi med att få se väldigt stora träd.
Får se om det finns Internet där ute i obygden, annars kan det bli radiotystnad i några dagar.

Bilburen ungdom

Vi hämtade ut Dåttchen klockan 12 och begav oss över Bay Bridge mot nordöst. Landskapet bestod till att börja med av kullar med gulbränt gräs, men när vi närmade oss Sacramento började jag känna mig som hemma. Där såg det nämligen ut som när man kör E20:an utanför Vara en fin dag i augusti. Helt platt och ändlösa gula åkrar där dammet yr efter traktorerna. Dessutom hade vi rattat i en radiostation som spelade en nästan exakt kopia av ett av mina första blandband jag gjorde när jag fick körkort. Det var Green Day, Smashing Pumkins och Loser med Beck. Fattades bara att de skulle slängt in en låt med Docenterna också så hade jag på allvar börjat och undra vad det var som hände.
Vi stannade i ett stekhett Folsom och åt lunch, vi åkte dock inte och kollade på Folsom Prison.
Två timmar senare hade vi ringlat oss långsamt upp i Sierra Nevada och kommit fram till Lake Tahoe. Lake Tahoe är skidort på vintern. Nu på sommaren verkar det som folk åker hit för att fiska, gå i bergen och bada i sjön (som är 10 mil i omkrets och 522 meter djup). Vi har tagit in på motellet Travel Inn. Ett mycket prisvärt alternativ. Här betalar vi 40 dollar (ink tax) för ett dubbelrum som håller samma eller bättre standard än där vi bott tidigare.
Vi var framme vid 18-tiden och ikväll har vi varit nere vid sjön och kollat in solnedgången. Dessutom har vi på gammaldags raggarvis cruisat runt i Dåttchen längs South Lake Tahoe Boulevard.

Goin up the country

Jag hade trott att det skulle vara lite längre avstånd här. Nu visar det sig att San Fran-L.A. bara tar 7-10 timmar att köra. Och eftersom vi ska ha bilen i 14 dagar innebär det att vi i snitt kan köra 30-40 minuter om dagen om vi kör raka spåret.

Därför kommer vi att svänga höger när vi kommer till ändan av Geary Street. Vi tar sikte på Lake Tahoe. Ingrids frisör rekommenderade Tahoe och förhoppningsvis är luften lite friskare där än på rum 211 här på Adante.

###

Dagens boktips: Rock On - An Office Power Ballad

Nja, jag hade stor tro på den här boken. Trodde den skulle vara en ny "How to loose friends and alienate people" (betyg 4, läs den i stället), men det var det inte riktigt. Betyg 2
###

Många läsare har mailat och faxat in och undrat vad mina betyg står för och på vilken skala jag opererar, här kommer en liten redogörelse:

Betygskalan är 1-5, där 1 är sämst och 5 bäst.

Betyg 5: En klassiker, något av det allra bästa jag läst/sett/ätit/sovit i/(fyll själv i valfritt verb)

Betyg 4: Möcke, möcke bra.

Betyg 3: Bra/läsvärd/prisvärd.

Betyg 2: Nja, det här var inget vidare. Inte mördande tråkig/ointressant/obeväm/(fyll själv i valfritt adjektiv) men det bästa med det var att det tog slut och att jag klarade att läsa ut den/äta upp/sova i den den etc. (Antagligen känslan du har när du läst ända hit i det här blodfattiga inlägget).
Betyg 1: Varför? VARFÖR? Åh, min gud, VARFÖR har jag slösat bort delar av min utmätta tid här på jorden till det här? (Oftast är svaret att alternativen ligger på betyg 0-nivå, eller att det kostar pengar att avbryta.)

Betyg 0: Exempel; Bok- Pompeji, av Maja Lundgren. Boende: South Beach Hostel, Miami. Film: Hmmm...Nej, jag kommer inte på någon. Filmer har ju den kvaliteten att suger de riktigt mycket så blir de så dåliga så att de blir bra (t.ex: Lithium av David Flamholc), det händer däremot sällan att man uppskattar 400 tätskrivna boksidor, eller ett skitigt rum med råttor på samma sätt.

###

Ok, nu ett par härliga toast med smör innan det är dags att hämta Dodgen (eller "Dåttchen", som det uttalades i Ardala på 80-talet, och det kanske är så det ska uttalas?)

Kött, det är ju gött

Vi börjar med en fråga.

Vad äter Svenne Banan när han går på gourmetrestaurang med mexicankt snitt?
###
Igår flyttade vi alltså runt hörnet till Hotel Adante. Här är det fint och rummen kostar 120 dollar inkl. tax. I receptionen står Julian som är en slow-motionmänniska.
På kvällen var vi ju som bekant inbjudna till vernisage. Jag var dock väldigt tveksam till att gå dit och snylta gratisdricka. Ingrid var lite mer på, men när vi gick förbi galleriet och såg de andra festdeltagarna (och den minimala baren) beslöt vi oss i stället för att gå på restaurang.

Colibri hette den och var en skön mexikansk restaurang som fått en rekommendation i Guide Michelin.

Det var inte så farligt dyrt heller. Runt 18 dollar för en huvudrätt.

Svenne Banan scannade snabbt menyn och när han såg att de hade Filé Mignon var valet lätt. Ingrid tog en Hawaiansk butterfish som även den var delikat.

Till detta drack vi bland annat ett par rejäla måskitos, som satte oss i discomodus.

Vi avslutade därför kvällen med att svänga våra lurviga på Starlite, som är San Franciscos motsvarighet till Skybaren på Radisson i Oslo.

###

Nu har Ingrid sprungit ner på tvätteriet tvärsöver gatan och börjat tvätta kläder. Imorgon bär det ju av på road trip. Får se var vi hamnar. Kanske blir det Napa (som ju en av bloggens trogna läsare lobbat för).
###

Breaking News: Jag har börjat få grått hår. Räknar med att se ut som Glenn Hysén lagom till jul.

Avis avis när Dollar får våra dollar?

Nu ska vi checka ut från Halcyon och vi kommer inte att komma tillbaka som planerat.
Rastlösheten har tagit oss och vi hyr en bil från och med måndag till den 29:e.
Prisskillnaden på hyrbilar visade sig vara stor. På Avis fick vi ett pris på 1700 dollar för 16 dagar. På Dollar kostar det bara 700 dollar för 14 dagar. Så på måndag sätter vi oss i en liten Dodge och rattar söderut.
Men först ska vi alltså bo två nätter på Hotel Adante som ligger runt hörnet.
###
Igår var en väldigt lugn dag. På kvällen var vi på bio, och det leder oss fram till;
Dagens tips- Film:
Vänta med att se Mike Myers nya film The Love Guru till den kommer på TV3 en söndag om 18 månader. Och du kommer inte att vara ensam om att inte se denna på bio, i vår sal var det bara 13 personer.
Det här var tämligen tunn soppa, men ingen direkt plåga att se.
Betyg: 2.

Breakfast at Dotties

WHOOOA!

Nu är vi äckelmätta efter att ha käkat frukost på Dotties som ligger nere i gatan.

På helgerna sträcker sig kön för att komma in och äta ofta 50 meter. I dag var den lite kortare så vi gick dit.

Väldigt gott, särskilt pannkakorna.

Are you collectors?

Vi har blivit inbjudna till fest!
Frågan är dock om vi kommer att gå. I kväll släntrade vi nämligen in på ett galleri på vägen ner till Union Square. De höll precis på att lägga sista handen vid en utställning av några otroligt coola svartvita bilder av Rolling Stones tagna av fotografen Dominique Tarlé.
Den fetlagde, Ingvar Oldsbergfriserade innehavaren var mycket vänlig och berättade om bilderna och om festen de skulle ha på lördag. Tarlé själv kommer och det är fri bar.
Han satte upp oss på gästlistan (som bara hade två namn sedan tidigare).Sedan frågade han:
- So, are you collectors?
- No, svarade vi.
Och jag kan inte säga att vi såg ut som två personer som köper bilder från 3000 dollars och uppåt. Snarare som några av crackrökarna som ligger utslagna utanför hotellet.
Själv gick jag barfota i mina joggingskor, hade ett blödande sår i ena flintfliken (krockade med ett köksskåp) och med sedvanlig 7-dagarsstubb.
Men gratis bar är gratis bar och det kan hända att vi droppar in för några martinis på lördag.
Snygga bilder var det i alla fall. Kolla här:
http://www.sfae.com/index.php?action=gallery&status=show_artist&ID=54
###
Igår var vi på vår mentor Jasons uppmaning i Hayes och Mission. Väldigt mysiga stadsdelar och med facit i hand skulle vi kanske ha försökt att få tag i ett hotell där nere för våra 5 sista nätter här. Särskilt Dolores Park var en höjdare. Stor park där folk låg utspridda och hade picknik eller stod upp och spelade baseball.
Men whatever Jones/Geary är skönt det också.
###
I dag har vi betat av Lombard Street (världens krokigaste gata) och Coit Tower (ett torn som ser ut som toppen av en brandslang). Gatan var vinnaren av de två.

###
Dagens boktips - The Chris Farley Show
Helt ok biografi om Chris Farleys självförbrännande liv. Många kuliga anekdoter.
Tyvärr finns det inte så mycket Farley som man skulle önska på Youtube (Saturday Night Lives advokater verkar vara hårda).
Dock kan ni ju spana in det här lilla klippet av Chippendalesketschen som blev hans genombrott (och som Chris Rock menar var början till slutet).
Patrick Swayzes frisyr är en höjdare den också-
http://video.google.com/videoplay?docid=-6876135990509187886
Betyg: 3.

På cykeltur

I ett försök att försöka hålla oss vakna längre än till klockan 22 i kväll tar vi det ganska lugnt idag. Ingrid är och klipper sig och jag kollar på Comedy Central (samtidigt som jag skriver detta alltså).

Igår däremot hyrde vi cyklar och trampade över Golden Gate och ner till Saulsalito. Bron var väldigt fin men det som var mest häpnadsväckande var temperaturskillnaden. Så fort man kom över bron blev det stekhett, det var som att öppna en dörr och gå in i ett annat rum, ett väldigt varmt rum.
Vi forstsatte ner mot Saulsalito som är en liten stad på andra sidan bukten. Saulsalito visade sig vara The Haights raka motsats. Väldigt rent och prydligt och bara ett fåtal hippes. Eftersom det antagligen hade knäckt oss fullständigt att cykla tillbaka uppför backarna och tillbaka över bron tog vi färjan tillbaka. En väldigt fin utflykt och jag tror att vi kommer att hyra cyklar igen, även om den här staden är otroligt kuperad.

Gatan vi bor på till exempel, Jones Street, är enligt vår granne Jason ("but my friends call me Sky, its from the DJ days") den brantaste i San Francisco. Han frågade om vi sett skateboardarna som kommer nerfarande för gatan med ett 12 pack öl på ena axeln och ett sexpack i den andra handen. Det har vi inte. Än. Men nu kommer jag att fixa ett stakeout för att få en bild på någon av dessa daredevils.
###
Vi har fått en dator, det blev en Acer och den heter Tone. Väger runt 2 kilo. Både ägare och pc mår bra.
I och med Tones ankomst har vi också kunnat lägga ut lite bilder på nätet. Kameran har ju, föga överraskande, gått varm under den här veckan. Dock utan att några storverk har tagits (men nu hoppas jag på att fånga en skatebordare med 18 öl flygande genom luften). Kolla in några av bilderna på www.flickr.com/ardala
###
I morse fick vi lite lätt panik när vi räknade oss fram till att vi bara hade tre nätter kvar här. Så vi har förlängt till nästa onsdag. Även om det innebär att vi kommer att få bo i fyra olika hotellrum på två olika hotell.
###
För er som undrar vad jag hade druckit innan jag i förra inlägget påstod att det var prisvärt med 547 dollars för hotellet så gällde det priset för en vecka.
###
Dagens tips; Böcker
Har hittills läst två.
Öyeblikkets Tyranni av Thomas Hylland Eriksen. Läsvärd om hur informationsamhället påverkar oss (är till exempel den här bloggen något som tillför mänskligheten något?). Betyg: 3.

Praktisk retorik av Göran Hägg. Börjar segt men lyfter mot slutet när han släpper det där med att alltid hänvisa till gamla greker och istället analyserar till exempel Bill Clinton och Mona Sahlins. Betyg:3

A walk in the park

Det blev daligt med boklasande pa cafe i gar. Vi tog i stallet buss 38 till Maiscon Street. Darifran promenerade vi till Haight Street.
The Haights ar San Franciscos bohemia. Det var har the summer of love startade 1967(om jag forstatt saken ratt). Precis som i andra liknande strok i andra stader sa dominerades gatubilden av independentbutiker som salde skor, vaskor, pipor, t-shirts , obskyr litteratur plus en massa cafe'er och restauranger (med mycket organic food pa menyn).
Vi promenerade omkring drack en cola och kopte med oss indisk mat som vi at i Golden Gate Park.
Golden Gate Park ligger inte vid Golden Gate bron. Den ar dock valdigt stor och befolkad med hippies. Sjalv sag jag ut som tidernas Svenne Banan nar jag i kladd Eccosandaler, khakifargade cargoshorts och en kack morkbla lacostepiketroja kryssade fram mellan horderna av patanda, gittarsspelande och bandanaforsedda individer. Tur i alla fall att min midjevaska ar av modellen som sitter tatt intill kroppen och inte hanger utanfor.
Efter tva timmars gaende genom parken var vi framme vid Ocean Beach. Stor sandstrand, mycket vagor. Inga folk som badar (svinkallt i vattnet) men nagra som surfade.

Just kylan i vattnet ar intressant. Innan jag kollade upp vadret i San Fran. trodde jag att det skulle vara stekhett har. Det visar sig dock alltsa att Stilla Havets kalla strommar fungerar som en climate control for staden. De har dagarna har det varit drygt 20 grader och sol, och precis lagom friskhet i luften. Perfekt vader for stadssemester alltsa.

I dag har vi hyrt cyklar och ska trampa ivag till Golden Gate och over till Salsalido (eller nat i den stilen) som ar en stad som ligger pa andra sidan bron. Ska visst vara bra utsikt dar.
Sa nu ska Svenne Banan har bara ratta till magvaskan och toppa sin turistoutfit med en cykelhjalm innan han ar klar att kasta sig ut i nya aventyr.

Ett bra hotelltips kan ju alltid vara bra att slanga in till alla er trogna blogglasare som suktar efter lite guidning i resevarlden. Darfor far ni tva:
1. Undvik South Beach Hostel i Miami, sallan eller aldrig har val diskrepansen mellan hemsida och verklighet varit storre.
2. Boka in er pa Hacylon Hotel i Sanfrancisco. Hotellet ligger bara ett par minuter fran Union Square pa hornet mellan Jones och Geary. Ar relativt billigt (547 dollars, med tax), frascht och har charm. Dessutom har alla rum kylskap vilket gor att man kan halla nere matkostnaderna en hel del.

Streets of San Francisco - Act I

Kort lagesrapport.
San Francisco ar en stad som varmt kan rekomenderas. Otroligt skon atmosfar(passe shabby, som Ingrid uttryckte det), mycket att se och gora.
Igar tog vi de obligatoriska turistbussen, i morgon satsar vi pa att se Golden Gate pa nara hall.
I dag ska vi mest slappa och lasa bocker pa nagot cafe.
I ovrigt kan noteras att antalet uteliggare, missbrukare och rullstolsbundna/rorelsehindrade ar valdigt stort har. Sjalv blev jag halvt overfallen av en 70-arig karl som bankade mig i ryggen med sin ryggsack och skrek nagot med fucking. I ovrigt verkar folk inte sarskilt aggresiva.
Nu ska jag upp och betala var landlord Sandy hyra for rummet (som ar valdigt mysigt).

When youre going to San Francisco...

...nej, vi hade inte blommor i haret. Men vi ar i San Francisco.
Igar firade vi 4th of july i Miami fororten Key Biscayne. Det var parader, flaggor och valkampanj i ett.
Pa South Beach fick dock sig 4ht of july-festen ett litet bakslag.
Precis nar fyrverkerierna skulle starta brot det ut en thunderstorm av bibliska proportioner. Eftert ett tag borjade dock befolkningen att kora pa med sina raketer och krutroken lag tung pa Collins Ave.
Det var med latt hjarta vi lamnade South Beach Hostel. Det var ett av de varsta stallen vi bott pa. Sjalv tror jag har har fatt loppbett, om det inte var odlan som vi delade rum med som har bitit mig.

Efter att ha tillbringat 78 extremt intensiva timmar (varav 22 gaende) i Miami bokade vi biljett och boende i San Francisco.
Har har vi precis checkat in pa ett litet lagenhetshotell dar vi ska bo i en vecka. Verkar valdigt bra.

Jetlaggade

Nu ar klockan 7.10 har i Miami och jag har varit vaken i fem timmar.
Igar kom namligen jetlaggen med en dags forsening.
Innan den slog in hade vi hunnit med nio timmars sightseeing i Miami och Miami Beach (omradet dar vi bor).
Det visade sig dock att vi hade svart att hitta nagra storre must-sees pa var vandring. Miami verkar vara relativt fritt fran monument, byggnader, statyer och annat som man kan ha som delmal under en dags flanerande.
Vi fick i alla fall besoka Bubba Gump som ar en rakrestaurang uppbyggd kring Forrest Gump-temat, jag fick besked av en kvinna i en butik att jag borde kopa en bensag och kapa av mig fotterna och vi hittade Miami Beachs skonaste takterass.
I dag ska vi till Key Biscane och fira 4Th of july.

Framme

I gar kvall kom vi fram till Miami. Efter en timma i passko och lika lange i en bankomatko (framfor oss stod en Brasiliansk orkester med daligt sifferminne) checkade vi till slut in pa South Beach Hostel. Har ar det inte speciellt lyxigt. Sunkigt ar val det svenska ord som ligger bast till hand om man vill beksriva laget.
Nu ska vi hursomhelst ut och kolla hur Miami South Beach har det pa en torsdag morgon. Desssutom ska vi fixa klader till 4th of july-paraden i morgon. Ingrid ska kora cowgirlstyle, med en amreikanska-flaggan-klanning och Lucy Ewing-hatt . Sjalv ska jag nog kopa en tank-top och en stars'n'spripes-bandana.